Turistbyrån i Jeruzalem har ärlig personal.

– Har ni kartor över cykelleder i omgivningarna.

– Jo, det finns, men lederna är inte markerade och de går nästan bara längs huvudvägarna, så det är inget jag vill rekommendera.

Hon var synnerligen ärlig, den unga kvinnan i turistbyrån. Hennes förslag var i stället att kolla Google maps och zooma in ordentligt.

– Då kan du säkert lägga upp en egen tur, som inte alls följer de stora bilvägarna.

De senaste åren har Slovenien satsat hårt på att locka hit de stora turistströmmarna från Europa. Faktum är ju att miljoner nordeuropeer passerar genom sydvästra spetsen på Slovenien på väg till Kroatien. Det händer att några stannar ett tag vid kusten, men de flesta rullar vidare. Det är badorterna i Kroatien som hägrar.

Märkligt få turister har hittills hittat till Slovenien. Det gör landet exotiskt. Det är lätt att upptäcka sin egen pärla bland de oändligt många små byarna. Höga berg, djupa dalgångar, stora skogar, böljande landskap, vindlande vägar och gott om utrymme för turister med äventyrslust. För det ingår väl i äventyret att köra fel och upptäcka någonting man inte hade en aning om?

Jeruzalem är ett sådant ställe. Byn har inte ens 100 invånare, men två stora hotell med ett stort utbud av traktens viner, och en egen turistinformation. Men det är kyrkan som gäller för att vara den stora sevärdheten.

Den första kyrkobyggnaden ska ha rests av korsriddare på väg hem efter krigstågen till Palestina. De hade kanske haft det bra under sitt korståg och döpte den plats de kom till till Jeruzalem. Folk gör sådana saker. I mina hemtrakter finns Stockholm, Danmark och andra platser som inte har ett dugg med Västergötland att göra. Men någon tyckte att det var fint i Stockholm och så fick gården heta det.

Jeruzalem har många likheter med italienska Toscana och andra områden med mycket vinodling. Det finns inte en platt yta, mer än parkeringen utanför restaurangen där vi parkerat våra husbilar. Annars lutar allting. Perfekt för vinodling!

Här är klimatet speciellt lämpat för vita viner. Det finns massor av varianter, men för den som inte har smaklökarna trimmade för nyanserna i vita viner, sådana som jag, är det lite svårt att känna skillnaden.

Kvällen i Jeruzalem avslutas med vinprovning. Jag vet inte om vinprovaren längtar hem eller om han följer det ordinarie programmet, men resultatet blir inte som det brukar. Fem viner är avsmakade på en kvart. Det finns inte utrymme för smaklökarna att vare sig njuta, analysera eller reflektera. Så fort glaset är tomt har vi nästa påfyllning.

Med det tempot är det inte bara jag som har svårt att känna skillnad.