Nu vet jag var jag ska leta när det blir elfel på en husbil!

I går blev jag klar över ett grundläggande skäl till att vara med på en husbilsgruppresa: Det finns alltid någon som kan det man inte vet själv.

Det började mitt under det intensiva åskvädret i går morse. Jag arbetade med en pressrelease inför nästa nummer av Fritidsmagasinet Caravan när allting blev svart. I ett hus hade första tanken varit att blixten slagit ner någonstans. Ryggmärgen reagerade kanske så även nu, men intellektet förstod att något annat hänt.

Uteslutningsmetoden är bra. Den är något att luta sig mot så fort det uppstår problem som är konstiga. Dela upp felsökningen i delmoment som utesluter varandra. Då brukar det gå snabbt att hitta orsaken till det hela.

Steg ett i det här fallet blev att kolla spänningen i bodelsbatteriet. Dött! Ingen mer felsökning behövdes. Eller?

Nu var det ju så att bilen stått på batteridrift sedan kvällen innan, knappt tio timmar. Den enda strömförbrukaren var en timma gånger två glödlampor och fläkten i Trumapannan. Det verkade inte rimligt…

Nåja, batteriet laddas ju upp när vi åker igen.

Det var just när vi skulle ge oss iväg som jag insåg att trappsteget var ute. Det sticker ut cirka 30 cm på höger sida av bilen och på de här trånga vägarna är det mindre bra. Steget är elmanövrerat och kopplat till bodelen. Utan ström sitter steget kvar där det är.

Mitt rop på hjälp fick snabbt gensvar. 4-5 man deltog engagerat i arbetet med att få in trappsteget. Trots att bodelsbatteriet egentligen borde ha ström när bilmotorn är igång var elsystemet helt dött. Alla försök att skjuta in trappsteget med våld misslyckades.

Lösningen var ingen lösning utan att jag fick köra vidare med steget ute och uppmaningen att hålla ut från alla kanter längs vägen. Batteriet skulle säkert börja ladda efter en stund.

Det gjorde det inte.

Ett par timmar senare tjuvkopplade vi elsystemet med hjälp av ett par långa startkablar. Då var i vart fall steget indraget, men fortfarande ingen laddning.

Dagens projekt handlar om att koppla bodelsbatteriet direkt till bilens batteri. Teknikerna har räknat ut att det är något fel i den laddare som sitter mellan generatorn och bodelen på husbilen.

Något gott har det här haft med sig. När bilen är ansluten till 230 V fungerar elen, så nu har jag, som enda bil, förmånen att vara elansluten. I min bil är det både ljust och varmt i dag.

Mellan djupdykningarna bland alla elkablar hann vi se ett slott med fantastiska takmålningar, besöka ett märkligt café, se en utställning om tyskarnas härjningar i trakten under andra världskriget, paddla tiomannakanot och smaka knödel med leverstuvning. På den sista punkten hittade jag gränsen för vad mina smaklökar klarar.