Det är exotiskt att vakna på en liten camping vid en pytteliten sjö i Tyskland, men bara några kilometer från gränsen till Österrike. Sjön är inte exotisk. Vi drunknar ju nästan i sjöar i Sverige J. Gränsen är inte exotisk. Gränser är närmast obehagliga. På något vis verkar de locka fram obehagliga sidor hos oss. Vid gränsen blir det tydligt vi och de.

Här handlar det exotiska om campingplatsen. Jag står på en av de få gästplatserna. Jag är exotisk för de som bor här annars. För mig är det de som står för det inslaget. Eller exotisk och exotisk…

Men det är något speciellt med säsongscampingplatser nere i Europa. Du ser liksom inte många husvagnar, men väldigt många andra konstruktioner.

Husvagnen finns där, som kärna. Det är den som motiverar att den skapelse som kreerats runt den finns på en campingplats. Men slutresultatet blir ofta väldigt långt bort från den ursprungliga tanken. Huset finns kvar men som vagn kommer den aldrig mer att fungera.

Förtälten är hela hus och för att skydda vagnen från väder och vind är den först och främst täckt av ett extra tak, ibland dessutom av väggskydd och spaljéer med rosor, vildvin eller vad som råkar vara populärt den här säsongen.

Det är exotiskt i min värld.

Det som rullar är husbilar. Det blir tydligt när man tittar sig omkring på gästplatserna. Det står tre fordon där. Plus någonting som kanske rullat någon gång men nu verkar på väg att återgå till naturen. För säkerhets skull är den kamouflagemålad.

Sedan åker jag och träffar Werner Eckl. Han är med och arrangerar resan, men dessutom ansvarig för utvecklingen av den nya generationen skåpbilar från Bürstner. Han är handplockad dit efter liknande uppdrag för andra husbilstillverkare. Werner brinner för den här typen av husbilar. Därför är han researrangör också. Återkommer till det.

Werner tycker att vi ska åka tillsammans ner till mötesplatsen i Slovenien. Åka tillsammans betyder att han åker först i sin husbil och jag hänger efter.

– Kör du fort? undrar jag.

– För det mesta, svarar Werner. Men i dag ska jag ta det lugnt.

Så nu har jag ”kört lugnt” på Werner-vis genom Österrike, Italien och Slovenien. Jag anar att vi passerat väldigt fina trakter. Jag tänker ta ungefär samma väg tillbaka, för jag vill se om det stämmer. Att försöka hänga med Werner, i farter kring 130-150 km/tim är lite spännande de första timmarna, men sedan blir det mest jobbigt. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle få uppleva det, att hög fart tappade sin tjusning.

Vi tankade innan vi körde ur Österrike. I Italien stod det 17,29 euro per tio liter på pumparna. Vi har billig diesel i Sverige.

Nu är vi framme i Hrastovlje i södra Slovenien, nära gränsen till Kroatien. Här ska den långsamma resan börja. Mina medresenärer kommer från Tyskland och Österrike i sina egna plåtisar. Totalt är det 13 ekipage som står parkerade på en liten kulle, alldeles nära en liten by och, så klart, en restaurang.

Guten Abend!